Hej på er där ute!

Jag som är mamma till ett diabetes barn har många tankar i huvudet.

Molly är nu 7 år och har levt med sin diabetes i 5 år. Hon är jätte duktig och kan mycket om sin sjukdom. Jag börjar känna att det är dags att släppa lite på mina strama tyglar, vilket inte är helt lätt.

Molly vill göra en del saker själv, som att vara ute att leka med sina kompisar själv och hon vill även sova över hos sina vänner. Det här med att sova över kommer inte på tal än. Men tanken har legat hos mig ett tag, att hon kanske kan vara hemma hos en kompis själv och leka ett par timmar?

 

Nu på fredag så ska hon faktiskt hem till en kompis och får vara där själv, utan mig. Är jag nervös? Jaa det är jag! Det är alltså första gången hon ska få vara hemma hos en kompis utan att jag finns där.

Men jag känner också att det är dags att hon får testa på att vara själv, hon är väldigt duktig på att hålla koll på sitt blodsocker och om dom ska fika så kan hon ringa mig så säger jag hur mycket insulin hon ska ta så fixar hon det.

Målet är ju att hon ska klara av sin sjukdom helt själv om ett par år.

 

Hur gör ni som har barn med diabetes, när fick era barn vara hemma själv hos sina kompisar?

 

Vi har väldigt bra hjälpmedel, d.v.s sensorn, den larmar ju när hon blir låg eller hög. Sen fick faktiskt Molly en mobiltelefon när hon fyllde (en begagnad) Jag vet att det är väldigt tidigt för en sjuåring att få en egen mobil, men för mig är det en trygghet att hon har en. När hon är ute och leker så kan jag ringa henne och fråga vart hon är, hon kan ringa mig om det är något eller om hon går någonstans o.s.v.

 

Det var lite tankar från mig, hej!