Yesterday don´t matter, if it´s gone

Åh, vet ni hur härligt det är att känna sig pigg och utvilad och faktiskt känna att man kommer orka sig igenom hela dagen? Det är guldvärt!
För mig har det inte varit självklart  alltid.
När Molly var några månader gammal så började jag känna mig jätte trött, onormalt trött och helt utslagen. Kroppen sa liksom ifrån. Det visade sig att jag hade ett väldigt lågt B12 värde. Jag fick tabletter för det ett tag och jag vart bättre, sen fick jag sluta med dom.
 
Straxt efter att Molly hade fått sin diabetes så fick jag kramper i magen, jag hade jätte ont. Jag var på vårdcentralen ett par gånger och fick diagnos efter diagnos. Jag kunde väl räkna ut själv att det var efter all stress och oro som jag hade fått så ont, det är ju inte så lustigt. Men de där kramperna fortsatte och kom/kommer i perioder. Ibland hade jag så ont så jag kräktes och bara var sängliggandes.
Förra året så började jag även känna mig sådär onormalt trött igen, jag tänkte direkt att det måste vara B12 brist, gick till vc och tog ett blodprov men dom sa att det inte var någon fara..
Efter många läkarbesök där dom bara har avfärdat mina smärtor så fick jag äntligen rätt hjälp i slutet av förra året. Det tog 3 år och en vikt på 42 kg innan dom fattade att det var något som var fel. Det konstaterades att jag har Ulcerös Kolit, en tarmsjukdom. Jag har fått en jätte bra specialist läkare som tog tag i allt! Jag berättade även för henne att jag kände mig jätte trött och kroppen ville inte som jag ville och att jag hade haft B12 brist innan, jag fick ta ett blodprov direkt och bara efter några dagar så hörde hon av sig och sa att jag hade ett jätte lågt värde av B12. Nu ska jag inte sluta med de tabletterna! Har även kontakt med en dietist för att få upp mig i vikt och det går väl sakta men säkert framåt. Väger 44.5 kg nu. Förstår ni att det snart tagit mig ett helt år att gå upp 2 kg!?
Men just nu mår jag bra och känner mig pigg, det är helt jädra underbart!
 
Nu ska jag dammsuga lägenheten, sen ska matsäcken packas ner. Vidare för att hämta upp Mollan och så åker vi iväg till stallet och spenderar dagen där, i detta fina väder :)
 
 

mollansmamma.blogg.se

Hej! I min blogg får ni läsa om hur det är att vara mamma till ett dianetes barn. Min dotter fick sjukdomen när hon var 1 år och 10 månader. Idag är hon 6 år och det har varit väldigt tuffa år. Följ med i våran vardag, i både med och motgångar.

RSS 2.0