Blandade känslor
Min mamma ringde mig nyss, jag har varken pratat eller träffat henne sen i julas..
Våran relation är obefintlig, när jag växte upp så hade hon andra prioriteringar än mig.. Jag saknar att ha en mamma.. Min farmor har varit min mamma sen jag var ungefär 10 år. Det har såklart varit toppen!
Nu sen ett par år tillbaka så bor hon på ett slags boende, hon har verkligen skärpt till sig men förstår inte att allt hon gjorde mot mig var fel. Hon tycker mest synd om sig själv.. Jag vill att våran relation ska bli bättre, men jag kan inte förlåta henne för allt hon har gjort. Samtidigt vet jag att hon mådde väldigt dåligt när jag var liten och hade det inte lätt själv.. Nu iallafall när hon ringde så fråga hon om vi inte kan hitta på något tillsammans i sommar.. Med hennes vännina och hennes dotter.. Typ åka till söderköping och äta glass eller något sånt.. Visst vore det kul men samtidigt vet jag inte..Jag har väldigt blandade känslor, jag både vill och inte vill.. På ett sätt vore det ju kul för henne att komma ut och ha lite roligt, men jag då, vad vill jag? Vill jag verkligen åka iväg med henne och spendera tid tillsammans med henne? Jag ser henne knappt som min mamma.. Bara jag tänker på att åka iväg med henne så känner jag en väldig ångest.. Gamla minnen poppar upp i huvudet.. Jag har nästan aldrig åkt iväg med henne sen hon vart nykter.. Ska hon få en ny chans, visa sitt friska jag? Borde jag ge henne den chansen?
Det snurrar i huvet på mig och jag var bara tvungen att få skriva av mig..
